Skogens glada korre

ekorre
Zoomen sökte och surrade och ekorren som satt så nära gjorde inte längre det…men den stannade minst en halvtimme i trädkronorna och grenarna ovanför mig hoppandes mellan ek och gran – med den långa, ludna svansen. Den tjattrade, visslade och berättade om dagens alla händelser och sa faktiskt inte ett enda vulgärt ord, medan jag slog mig ner på den mossbevuxna stenen. Jag stannade tills solljuset lämnade trädtopparna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s