Skogstordyvel på parningsjakt


Fotograferad med makrolins på iPhone, kul att leka med.

Annonser

Blå jungfruslända

När vattnet utan förvarning sipprar in över stövelkanterna känns det mest svalkande. Sländorna är ganska tåliga om jag bara rör mig långsamt. De sitter kvar och poserar eller flyger åtminstone tillbaka till sin favoritplats. Så det är bara att invänta. Då och då behagar de visa upp hela sitt vingspann. Jag står i Fyledalens å och kvicksilvret har tagit sig upp till 30 grader. Klockgrodorna tiger i sin stillhet.

Skogstordyveln kryper i förnan

tordyvel
Först såg jag dem inte alls, men sedan jag i torsdags fick ett namn på dessa blåskimrande varelser dyker de ständigt upp. Ett fascinerande fenomen! I en glasmonter på Stenshuvuds naturum ligger två orörliga arter och informerar: Geotrupes stercorosus och den något större Geotrupes stercorarius. Jag såg en på gräsmattan för några dagar sedan, full av bruna kvalster på magen som åker snålskjuts. Idag såg jag en i en mindre lövskog. Det är lätt att imponeras av deras taggade grävben. Flygandes i skymningen söker dem spillningshögar som de gräver en gång under för att dra ner spillningen till sig själv och sina larver. Och så går ännu en dag till spillning.

Långhorning på kort visit

langhorning

Et donc, moi, je suis un långhorning et en plus skalbagge. Et vous, comment vous appelez-vous? Hm. Men titta vad jag kan, jag kan springa runt på det här solvarma bordet, både fram och tillbaka och inte nog med det, som pricken över i:et kan jag även klättra in mellan springorna och sätta mig upp och ner under bordet! Gör om det om du kan! Dessutom, om jag för ett kort ögonblick stannar till närmar du dig. Men höjer jag min ena antenn hoppar du baklänges med ett tjut! Hahaha! Du otillräckliga lilla människa!