Paddan och sorken

Paddan och sorken
Visade sig båda ha orken
Att ta sig till storken
Det hade sagt ”klick”
Och om det nu bara gick
Ville de alstra en generation
Blankt strunta i en gammal tradition

Storken måhända en aning stum
Hade aldrig förr fått en fråga så dum
Hon ville dock inte klanka de amorösa
Som världen med kärlek ville förlösa
Med sitt huvud på sned, hon uttalade:
”Ce qui cherche va trouver”!

Inte mycket till råd, tyckte de unga tu!
Beslöt sig för att aldrig mer uppåt blicka
Bara framåt, ja framåt, gällde nu
– Vad kan väl en stork mer än att picka?!?

Annonser

Så mörk och stilla är nattens december



Så mörk och stilla är nattens december
Januari till ända, Ha! Ljuset återvänder
Än en gång gör de två rockad
Och allt jag vill ha är choklad, choklad, choklad…

Men dessförinnan glimmar granen grön
Stjärnor blinkar på vita snön
I alla vrår äter vättar gröt
Mmm, vinterns goda ting, en pralin så söt…

Lackade klappar, stora som små
Jag skänker till snälla, de ska få
Till minne av det barn som oss föddes en natt
O Helga, falska Mozartkulor – vilken skatt!

Blidkade med gåvor ni sansar er ett tag
Vilar i andakt inför årets sista dag
Fyrar av tiden med skål och ögonfröjd
Armagnacen i tryffeln smälter, jag är nöjd